Lite oense inom partiet

Nu får vi nog ordna en partistämma i Kusinpartiet och komma till ett gemensamt beslut ang Lizas bok Gömda, redan när jag låg i sängen i miljonprogrammet och läste boken, så fick jag många frågetecken i mitt huvud, det är inte verkligheten som beskrivs som min kära partikamrat skriver.

Frågan ang hur hon blev behandlad av sin man kan nog bara hon svara för det är ingen annan som kan veta vad som hänt än dom själva, det kan ingen annan ha synpunkt på.

Däremot hur myndigheternas hjälp till familjen, är jag väldigt kritisk till. I mitt tidigare yrke har jag skrivit ett otal utredningar ang detta.
I ett stycke ringer Mia upp handläggare på förstöringskassan och är upprörd över att hon inte längre fått sin sjukpenning insatt på banken, under den tid har hon även uppburit socialbidrag, det är lika med bedrägeri, det är fakta som Marklund borde undersökt, man kan aldrig få två bidrag samtidigt.
I ett annat stycke tar ordförande i socialnämnden beslut om pengafrågan angående ett boende det har han heller inte mandat att göra politikerna får inte besluta om utbetalning gällande socialbidrag det gör socialchefen för soc.byrån, det tas upp i nämnden om det är några konstigheter och där tas förslag till beslut, men i slutändan är det ialla fall socialchefens beslut. Ordföranden kan inte ge klienten ett beslut om detta i telefon som skrevs.
När hon får lägenhet i senare skede kommer inte ihåg var så åker dom till Västerås och köper en massa julklappar till barnen, kostnaden för dessa julklappar hon räknar upp har inte ens en familj med två arbeten råd att köpa, vidare åker dom och köper sängar och möbler till nya lägenheten utan vidare. Det går inte till så, man får inte så mycket pengar.
Om man vill ha reda på hur det verkligen går till för kvinnor som är i misshandelssituationer och begär hjälp hos sociala myndigheter ska man istället läsa Magdalenda Graafs bok, "Det ska bli ett nöje att döda dig", den är mycket mera lik verkligeheten för utsatta kvinnor.