Har just läst en bok av min favorit Arto Paasilinna, MILDA MAKTER, helt underbar. Den handlar om att Gud är trött på människorna och hur världen utvecklat sig. Det var inte så här han tänkt sig att det skulle bli. Ett sabbatsår, en välbehövlig semester, skulle vara på sin plats. Men vem ska träda in i hans ställe? Sankte Per och ängeln Gabriel vill inte axla ansvaret. Dom flummar mest runt och konspirerar. Det bästa vore om en helt vanlig människa, en from sådan, kunde bli Guds vikarie. Valet går till tornkransförare Birger Ryynänen. Birger få följa med Gud på en runda i värden för att lära sig jobbet och kolla på oroshärdar, eviga krig och konflikter. Birger tycker att Gud borde göra nått, men han får till svar: Ja, det skulle jag kanske göra men det där är Allahs problem...
Vi kan inte vara överallt med vårt engagemang. Det betyder ju inte att vi skall sitta på en bro över en flod och spela okulele. Men det finns ju en gräns för vad/hur mycket vi kan och orkar fokusera på. Men samtidigt är det nödvändigt med en helhetsyn. Vem tar det som sin uppgift i det nya Sverige?
1 kommentar:
J.L Håller med om att boken är helt underbart roligt samtidigt man får tänka till lite. Ansvaret i Sverige har väl ansvarig minister eller vad har vi dom till, måste väl vara utrikesministern. Idag vet man inte vem som är vem, tacka vet jag på den gamla goda tiden då stod det i skolböckerna vem som var minsister för vad.
Skicka en kommentar