Börjar lite lätt efter helgen, kan inte förstå att de flesta längtar efter den, tycker bara det är jobbig man måste vara så social och engagera sig. Det började med barnbarnen under fredagen (det är ju bara roligt), men ändrar sig lite när man ska vara på simskolan lördagmorgon 08.30 med den största sessan, särskilt när dom är väldigt morgontrötta. Fick lov att väcka henne 07.30 sedan gå med släpande steg i 15 min till badet, in och byta om på henne, bastuvärme inne i omklädningsrummet ut därifrån man får inte vara inne i badet under tiden utan stå utanför och titta in genom fönstret för att inte störa barnen, precis som dom inte blir störda när dom letar efter rätt ansikte genom ett stort fönster för att sedan vinka. Hem baka pepparkakor, förstår inte att man aldrig kan lära sig, det finns ju att köpa klara!! Barnen hämtas 14.00 och då svimmar man i soffan och bara vill gå i ide. Nej, då ringer kamrater och man ska umgås. Söndagen sista gången i buggkursen för säsongen, svetten dryper..
Inte undra på att man längtar till måndag morgon när maken åker till gruvan och man får fortsätta med sin sjukersättning och ta hand om sin kropp, många varma bad blir det.

Under dessa bad löser man många problem, och många frågor poppar upp. Varför sänds så många debattprogram där man kan ringa in och säga sin mening så sent, arbetande folk lägger sig vid den tiden, är det för att bara "proffstyckarna" ska få göra sig hörda?
Varför skickar dom ut flera gånger per år prognoser för hur pensionen kommer att se ut. Hur många träd går åt för det, och kostnad? Fick ett igår Prioritarie 1:a klassbrev, de ni. Hur många depressioner börjar där? Tur att jag inte fattar något, slipper den blodtryckshöjningen.